woo! bilder!

Har kommer ett par bilder fran alskade alskade Giao Xuan. Det ar duktiga Poppy som har fotat.















"Always eating!"

Hejhej halla Thuy Dien.
Nu har vi fatt se en helt ny sida av Vietnam. Har i soder ar det mycket varmare, vietnameserna kan engelska och det finns massor av vasterlandska turister. (Mycket vietnamesiska, japanska och ryska ocksa. Pa de flesta restauranger finns menyn aven pa ryska.) Har finns dessutom klader i vanliga storlekar och solkram med solskyddsfaktor femton. I norr ar det lagsta vi hittat femtio!

De har forsta dagarna har vi tillbringat pressandes pa stranden. Vi gjorde alla samma misstag och underskattade solen ganska grovt. Detta resulterade i att vi nu ser ut som signalkraftor, hela bunten. Men man lar ju sig av sina misstag, sa idag lag vi under parasoll. I alla fall sa lange vi inte badade, for vagorna var  g i g a n t i s k a ! Sara hann precis dra upp sin och Sofias vaska, medan nagra amerikaner som lag bredvid oss fick en del av sina saker bortspolade.

Annars sa agnar vi oss mest at var favoritsysselsattning: att ata. Har finns tusen mysiga restauranger. Kontinental frukost kakar vi pa ett australiensiskt stalle for bara trettio tusen dong. Igar brev det lunch pa ett franskt stalle, och idag pa ett vietnamesiskt som hade grymma fried noodles. Igar kvall fick vi antligen det vi suktat efter i manader. Indiskt. Ord kan inte beskriva hur gott det var. Vi bestallde vant in vara favoriter och bildade buffe pa vart bord. Stackars Billy blev sjuk och fick ga hem, men vi ar ju fyra stronga tjejer, sa vi tomde faten pa egen hand. Resten av gasterna pa restaurangen agerade publik och innan vi gick gav vi kocken vara komplimanger.


Ikvall ser det ut att bli italienskt till middag. Det finns en italiensk restaurang som heter Good morning Vietnam (grymt ologiskt namn) som ser ut att ha en mysig balkong man kan sitta pa och ata.

Hejda.
Sara och Emilia

PS. Pa bussen skrattade chaufforerna at vara matsackar. Men herregud, resan tar ju trettio timmar! Det betyder minst tre lador med Oreos.


fina halong bay.
(poppys foto)

Detta har hant

Ja okej hej. Det ar sa himla varmt och ingen orkar skriva, men jag ska gora ett litet forsok hade jag tankt. Troligtvis kommer vi inte skriva nat mer efter det har. Men tack allihopa for att ni har hangit in there, halsar Matilda. Nu sitter vi pa varat hotell och gungar fortfarande fram och tillbaka efter 30 timmars bussfard. Men vi borjar i Giao Xuan!

Det blev ett tarfyllt farval av byn. (Och sarskilt hushallerskorna. Vi skrev ett brev till dem dar vi uttryckte var stora uppskattning, for vi var for fega for att saga det rakt ut till dem. Och lite for att de inte fattar ett ord engelska, ocksa.)

Halong city var en bra stad. Strandhang, mangodrinkar, karaoke och choklad.

Efter en natt dar tog vi en fin liten trabat ut bland de tusentals oarna i Halong bay. Sa himlahimla vackert och solen sken och vi at ananas uppe pa taket.

Vi besokte en grotta. Vet inte vad den heter, men den var haftig. Trakigt bara att den inte riktigt gick att fanga pa bild. Hur man an forsoker sa blir det liksom bara bilder pa sten.

Utanfor grottan fanns en liten museishop med massor av hiskeliga souvernirer. Sjalvklart rakar Matilda ga rakt in i och valta den allra storsta och dyraste av dem, en trabatsminiatyr. Karringen i affaren kravde 300.000 dong som ersattning, men efter att hon i femton minuter forsokt saga forlat slangde Matilda fram en 100.000 dong-sedel och vande pa klacken och gick. YESSS.

Sen hoppade vi pa baten igen och den har gangen hette destinationen Catba, och det ar den storsta on i Halong bay. Grymt haftiga landskap dar ocksa, man kan nog inte vara nanstans pa on utan att ha fin utsikt. Pa Catba blev det sol, bad i jattevagor, flera batutflykter, kajakpaddling, picknick vid hamnen, klattring upp for ett litet men brant berg och massor av risvin.

Efter nagra helt underbara dagar i Halong sa vi hejda till den brittiska gruppen och begav oss mot Hai phong med speed boat. Sen gick en buss sonder och vi fick byta ett par ganger, men efter manga om och men kom vi anda fram till Hanoi.

(Innan jag forsatter maste jag bara inflika hur otroligt mycket vi har langtat efter att ata pa Tandoori igen. Vi har skrivit ett flertal listor dar vi raknar upp vilka ratter och exakt hur manga nan-brod vi ska bestalla in. Det har helt enkelt vattnats i munnen pa oss bara vi tankt pa det stallet.)

Sa det forsta vi gjorde nar vi kom till Hanoi var att borja springa mot alskade Tandoori.
Men.
Vilket antiklimax.
De hade stangt.
Det fanns inte mycket annat att gora an att ga till puben bredvid, vi hade ju inte atit pa sju timmar. Men ah, vi fick i alla fall fantastiska hamburgare, sa det var inte helt daligt.

Efter att vi atit bunkrade vi upp med Oreos och gick pa bussen som skulle ta oss till Nha Trang. Forst sa Hoai, som bokade biljetterna at oss, att det skulle ta 20 timmar. Sen fick vi hora 27. Nu, sahar i efterhand nar vi ar framme, vet vi att det egentligen var 30 timmar. Vietnameser och tid, alltsa... Bussresan var i alla fall inte sa farlig som man skulle kunna tro. Vi fick se mycket av landet (mer an Billy i alla fall, som ar lat och tar flyget ner. Det tar en och en halv timme), vi sag stader som Hoi An, Da Nang och Nin Binh. Vi stannade och at nudelsoppa till frukost i Hue ocksa.

Eftersom vi skulle aka pa den stora vagen mellan Hanoi och Ho Chi Minh City, hade jag forvantat mig en ratt stor motorvag. Men nehej. Lat oss saga sahar: ibland fick bussen stanna for att en ko stod mitt pa vagen, da kanske ni far en bild av hur det ser ut? Mot slutet blev det allt mer snirkliga och skumpiga vagar uppe i bergen, och det var ratt laskigt. Men nu ar vi framme och vi lever och andas! Fast vi gungar fortfarande lite fram och tillbaka, efter sa lang tid pa bussen.

nej horrni nu maste jag duscha.
emilia

Hejda Giao Xuan

Minns ni hur det kanns nar man cyklar hem fran en skolavslutning och har ett helt sommarlov framfor sig? Precis sa kandes det nar vi cyklade hem i fredags eftermiddag, efter var sista arbetsdag. (Okej, en fin klanning fattades visserligen. Man kanner sig liksom inte sarskilt sommarfin i skabbiga malarshorts, flackig tintin-tischa och flipflops storlek 42. Men kanslan var dar, och det ar det som ar viktigast.)

Nu AR det namligen sommar och semester pa riktigt. Solen steker sa att vi smalter bort. Men alla mammor, vi haller i oss litervis med vatten, ingen fara! Den har sondagen har mest gatt at att packa och stada upp vart rum. Det var svettigt, mycket saker som ska ner i liten vaska, men det gick till slut! Det firade jag med en kall ol pa verandan.

Det kanns skittrakigt att lamna Giao Xuan, jag trivs verkligen har. Men samtidigt ska det bli kul att komma ivag, for det betyder ju nya aventyr! Imorgon bar det av till Halong city, dar vi bara stannar en natt. Sedan vidare till HALONG BAY och pa sondag tar vi bussen ner till Nha Trang. Det kommer val bli lite si och sa med bloggandet, men det har ni val forstaelse for... Jag bjussar pa ett par bilder som kompensation!

   


hejs!
emilia

Uuunderbart vader

Det ar for harligt vader for att sitta framfor en dator! Vi ar ute och njuter i solen sa mycket det bara gar :) Darfor har vi slappat lite med bloggandet.

Sara har matt lite daligt igar och idag, men nu mar hon battre, sa ni behover inte oroa er. Vadret har som sagt var, varit undebart hela veckan! Sol och runt 30 grader varmt. Enda gangen vi faktiskt har klagat lite var nar vi var tvungna att mala fosterluckorna pa ett dagis som vi precis har borjat renovera, i stekande sol och inte ens en enda pytteliten vindpust. Det var svettigt! Jag kande mig som ett agg i en lite for varm stekpanna.

Ikvall fick vi, tillsammans med Hoai, laga var mat sjalva. Det blev riktigt gott och nu ar vi alla sadar jobbigt matta. Igen. Vi fortsatter att sla nya matrekord :p Jag kommer verkligen sakna maten nar jag kommer hem! Och Sanne, bra tips, vi maste kopte nat till kocken och staderskan innan vi aker.

Imorgon ar var sista jobbdag. Pa formiddagen ska vi fortsatta renovera och pa eftermiddagen ska vi leka med barnen. Det kanns lite konstigt att vi snart ska lamna byn... men vi ser fram emot vara semesterveckor sa himla mycket sa det ska nog ga bra :) Forst Halong Bay och sen Nha Trang. Ahhh va harligt det ska bli!

P.S Edith och Lovisa, jag anvander inte den elektriska flugsmallaren D.S


Mat


Allt val, trots tusen myggbett

Myggorna ater upp oss - sakta men sakert. Vi har med oss tonvis med myggspray och myggstift, men inget biter pa de sma liven. Tur att vi har en san dar elektrisk flugsmalla. Ibland far man bara nog, och drar en fet killing spree med den. Hamnden ar ljuv.

Annars ar allt bra. Vadret har varit riktigt schizofrent pa sistone. Imorse vaknade vi upp av en stor asksmall som fick huset att skaka. Ovadret slog snabbt om till stralande solsken och vi cyklade bums ned till vattnet for att sola. Pa eftermiddagen borjade det regna. Igen.

Jag har nog skrivit forut om Hoais pikar nar vi ater hela tiden. Nar vi gjorde en fruktsallad nyligen blev det lite mycket, sa vi var tvungna att gora den i en riskokare nar det inte fanns nagra storre karl i huset. "Always eating. Except when you work. You should start bringing candy to work!". Hur som helst, idag hade jag och Billy lektion med sjatteklassarna och under rasten lekte vi en lek som heter "elefant, brodrost och giraff". Reglerna blev dock nagot problematiska att forklara nar vi insag att tjejerna inte visste vad en brodrost ar. Da fanns det ju inte sa mycket annat att gora an att hamta brodrosten fran koket, stoppa i tva brodskivor och visa hur det gar till. Sjalvklart kom Hoai in just da. "De har svenskarna ater som apor!"

Nej ni, apropa mat sa ar det ju dags for middag snart.
Tạm biệt!

Emilia

Helgen!

Har kommer de senaste dagarna i kort punktform! Igen :)

Nu har det varit stromavbrott en miljon ganger de senaste dagarna! I borjan var det lite mysigt, men nu har vi trottnat. Igar var vi till och med utan vatten! Det var liite jobbigt. Ni kanske forstar varfor? :p

Igar hande en knapp grej! Vi var pa vag till marknaden, och helt plotsligt ser vi en grupp vita manniskor cykla forbi - i var by! Det blev ganska awkward, vi betedde oss nastan som vietnamser och stod och glodde helt ogenerat. Sen visade det sig att det ar en grupp studenter fran usa som ska va har i Giao Xuan i nagra dagar innan de reser vidare. Vi traffade dem pa lokala baren tillsammans med Wei lite senare under kvallen.

Inatt vaknade vi allihopa av varldens ovader! Blixtarna lyste upp hela rummet, nastan som en strob, och askan hordes som ett dovt muller. Tyvarr har vi inte nat fonster i den riktning askan kom ifran sa vi kunde inte se sjalva blixtarna utan bara skenet fran dem. Det var coolt. Vi var nastan lite radda, men bara nastan :)

Nar vi vaknade var vadret ganska trakigt sa vi bestamde oss for att stanna inne och spela plump. Men efter lunch blev vadret battre och battre och vi gav oss ut pa en cykeltur! Det var alldeles alldeles underbart. Solen sken pa klarbla himmel och vi upptackte sma byar vi aldrig tidigare varit i. Vi tog en kort solpaus i det grona graset  langs roda floden dar vi hade utsikt over alla sma fiskebatar. Sen forsatte vi och hamnade pa sma leriga vagar och rangliga broar, hela tiden omgivna av risfalt. Det var verkligen vackert!

Nar vi kom hem var det, som vanligt, stromabrott.. Men den har gangen gjorde det inte sa mycket. Nar det blev dags for middag bar vi ut stolar och bord och satte oss pa varendan och at i solnedgangen. Det var m y s i g t.

Hoppas att alla har haft en trevlig pask med mycket god mat och harligt varvader!


Mat och Fia

Paskafton i Giao Xuân

Vi satt och at frukost nar Billy kom ned for trapporna och sa "glad pask!". Just det, paskafton alltsa. Vi skrattade lite at att pasken kandes himla langt bort. Men oj vilken paskafton det blev anda.

Vi borjade med att ga ut och samla in lite grenar till vart paskris. Det ar svart att hitta nat annat an bambu har, men det gick. Sen tillverkade vi en fin vas av en avklippt plastflaska och lite omslagspapper och efter det dekorerade vi riset med gula fjadrar. Den ena hushallerskans dotter blev himla uppspelt over det har och sprang ut och hamtade fler och fler grenar at oss. Sen forsvann hon igen och efter en stund kom hon tillbaka med en rod amaryllis hon plockat i Toans tradgard. Nar hon stack ner den i vasen blev det genast lite jul-feeling over det hela, men a andra sidan ar det ju aldrig for tidigt for jul (inte sant, froken lindstrom?).

Pa eftermiddagen gick vi och kopte ett gang agg som vi kokade. Just nar vi satt oss ned for att borja mala dem dundrade ett helt gang 15-ariga vietnameser in, och sjalvklart undrade de vad vi sysslade med.
"You know Easter?"
"Yeah"
"Well... This is how we do it in Sweden."

Valdigt manga i den har provinsen ar katoliker, sa pasken kanner ju folk till. Firandet skiljer sig daremot en hel del. Nar aggmalandet var overstokat ropade Khiem, Xuan och Xuans mormor att vi maste skynda oss till kyrkan. Vi hade inte sarskilt mycket for oss for tillfallet, sa vi hoppade upp pa cyklarna och trampade ivag. Val framme mottes vi av en STOR folkmassa. Folk var finkladda, kvinnorna var kladda i vita Áo dài , och gick langsamt i nagon slags procession in i kyrkan. Man var kladda i vita uniformer och slog pa stora trummor och sma pojkar i uniformsmossor hackade med traklossar. Det var helt galet, men kul att se.

Pa kvallen motte vi upp Wei pa baren for att dricka cafe sữa och ol.
Det blev ett ordentligt paskfirande anda.

Emilia


Inte en paskkarring sa langt ogat kan na.

Idag ar det torsdag. A.k.a Matildas och Sofias lariam-dag. Men det ar inte vilken torsdag som helst. Det ar skartorsdag. Och det marks pa... ingenting alls. Men vi ska inte klaga, vi har ju trots allt redan haft vart firande. Och dessutom blev det lite halvt paskfirande igar kvall ocksa eftersom vi gjorde ett BERG med pannkakor tillsammans med Karin. Idag blir det ett nyttigare alternativ till kvallssnacks, namligen - trumvirvel - fruktsallad! Surprise surprise... Det blir en favorit i repris. For ett par veckor sedan gjorde vi namligen en enorm fruktsallad med kokosmjolk och Emilia, som sitter bredvid mig, dragglar vid blotta tanken pa det.
 
Idag spenderade vi formiddagen pa "det nya" dagiset malandes yttervaggarna. Aven innertaket skulle malas idag, men jag tror att de flesta av oss lyckades fa mer farg pa oss sjalva under det uppdraget. Pa eftermiddagen var det meningen att de aldre barnen skulle komma for att ha engelskalektion, men aterigen resulterade bristande kommunikation i ett missforstand och inga fnissiga flickor dok upp. Synd for dem, ganska skont for oss. Jag borjar dock trottna pa de dar missforstanden. Igar dok ett stort gang entusiastiska tolvaringar upp vid huset, bara for att fa reda pa att det var fel dag och bli tvungna att aka hem igen. Dessutom finns det ett gang annu aldre tjejer (som vi har berattat om forut) som dyker upp i tid och otid. Dock ALDRIG nar vi faktiskt har bestamt att det ar okej med laxhjalp och dylikt. En aning frustrerande.

Sara 

hej fran nudelland

Hejhejhej. nu har det gatt nagra dagar igen. vet inte riktigt vad som har hant i vilken ordning, sa har kommer bara lite allt mojligt i punktform.

1. Pa sistone har vi haft stromavbrott ett par ganger varje dag. Har blir det ju kolsvart redan klockan sju pa kvallen, sa det har blivit ett par kvallar da vi bara suttit med levande ljus och atit frukt och pratat. Mys.

2. Vi ar klara med skolkoket nu! Det kom dit en professional som gjorde nytt golv och en bank och vi fick mala alltihopa. Sa nu ar det klart!

3. Vi har fatt tillverka vara egna penslar av bambu och nagot slags gras. Det ar mycket roligare att mala om man gjort penseln sjalv. Prova sjalva.

4. Idag borjade vi renovera en ny forskola. Den har ar halften sa liten som den forra, men dar gar anda lika manga barn - det vill saga sextio stycken.

5. Igar kom Karin tillbaka till Giao Xuan! Ett kart aterseende. Hon kom hit hela vagen fran Hoi An for att traffa oss och hon hade med sig Oreos och en chokladkaka hon kopt pa ett bageri i Hanoi. Tjejen kanner oss...

6. Nar solen sken for en gangs skull passade jag, Sofia, Matilda och Eva pa att ta en langpromenad till Roda floden. Tidvattnet var himla lagt, sa fiskebatar lag pa grund har och var och sma krabbor knatade runt overallt. Det var fint.

7. Vi har varit pa community centret. Den har gangen var inte Wei full pa risvin, sa lektionen var nagot lugnare an sist.

8. Hoais treariga dotter Ling bodde hos oss i ett par dagar. En sot unge.

9. Hoai berattade att det faktiskt finns en meny som vara hushallerskor foljer nar de lagar mat, och att vi kan lagga till och ta bort vilka ratter vi vill! Typiskt att vi fick reda pa det med sa har lite tid kvar har, men vi onskade i alla fall alla vara favoriter som svarta bonorsoppa och nudelsoppa.

10. Nudelsoppan, eller phở pa vietnamesiska, delar upp oss i tva lager. De som gillar att ata den till frukost och de som foredrar vitt brod. Kampen hardnar.

11. Ikvall ska vi ha var forsta matlagningslektion! (Jo, trogna lasare minns kanske att vi haft en forut, men den var faktiskt thailandsk. Den har gangen blir det vietnamesiskt!) Sa forbered er pa en del vietnamesisk mat nar vi kommer hem.

12. Vara grannar ater orm till middag. Uh.

Det var allt jag kunde komma pa! HEJS.

emilia


Monsun?

Igar drog en monsun in over landet. Fast om jag ska vara arlig sa markte ingen av oss nagon skillnad pa en monsun och det vanliga regnet har, vi borjar ju bli lite av experter pa det nu. Fast igar askade det ocksa, sa (i alla fall jag) tyckte att det var jattemysigt att sitta under tak pa balkongen och lasa Stieg Larsson. Jag och Matilda tog en liten promenad i regnet in till "centrum", men det var i stort sett det enda vi gjorde forutom att lasa och lagga patiens. Mysdag!

Idag kom de lite aldre tjejerna som vi undervisar i engelska pa eftermiddagen och vi hade var tredje lektion med dom. Vi ar valdigt pedagogiska och blandar information med lek for basta inlarning, och sa blir det ju faktiskt lite roligare sa :) Annars flyter livet pa som vanligt har. Imorgon ska vi borja renovera koket i dagiset dar vi tidigare renoverat och dar vi jobbar. Det ska bli kul eftersom det verkligen behovs. Koket ar numera ett pyttelitet rum som star direkt pa marken och har ett plattak, med nagon gasolplatta att laga mat pa till alla barnen. Sa far vi mala lite igen! Det var ju nagra veckor sen sist nu.

Tack for statistiken om om vem som skrivit mest forresten, pappa.  Ar du verkligen saker pa att det inte ar en pik fran din sida? :)

Snart ska vi ga till marknaden som ligger precis om hornet och kopa lite frukt for ovanlighetens skull.

Sofia

Helg i Giao Xuan

Infor helgen var planen att ta oss till en annan, lite storre och finare, strand en bit bort. Tyvarr vaknade vi till ett fortfarande ganska gratt Vietnam och bestamde oss for att stanna hemma. Istallet fick det bli en cykeltur in till staden for att kopa lite godis och (sjalvklart) frukt! Allt eftersom dagen gick blev vadret faktiskt finare och finare, och pa hemvagen fick vi till och med lite sol pa oss. I skrivande stund skiner solen fortfarande, och ljuset ar sadar harligt som det bara kan vara pa eftermiddagar.

Ikvall blir det forhoppningsvis bara en mysig hemmakvall. Vi har pratat lite om den lokala baren, men just nu kanner iallafall vi (Matilda och Sara) oss mer sugna pa att sno Billys dator och se en bra film!

Igar kvall blev det en tur till byns community center dar australiensaren Wei blev glad for lite sallskap. Vi fick lara ut engelska till bade 25-ariga man och 12-ariga flickor. Alla ar pa valdigt olika niva, men alla ar verkligen ambitiosa och villiga att lara sig, vilket ar kul!

Efter det gick vi till den lokala baren och drack kaffe sua (jaaaaattestarkt kaffe med chokladsmak) och Bia Saigon. Karaoke stod ocksa det pa schemat och Billy och Wei tog ton. Det lat... forfarligt. Pa karaokestallena har har vietnameserna nastan alltid lagt till ett sorts eko, vilket ar otroligt irriterande, dessutom finns det inte bara en karaokelokal utan man hyr som ett eget litet rum dar man far sitta och sjunga for full hals. Trots eko och falska toner var det en jattetrevlig kvall!

Sara och Matilda

Fina Vietnam

Igar tog jag en nattpromenad med Sofia och Matilda. Utrustade med en ficklampa gick vi till en del av byn dar vi inte brukar vara sa mycket. Det ar sa lustigt, for husen har ar valdigt tatt packade, men plotsligt kan man komma till ett stalle dar man star mitt framfor stora risfalt som stracker sig sa langt ogat nar. Nu hamnade vi pa ett sant stalle, och det sag sarskilt haftigt ut i manskenet. Vi stannade, sa att finare an sahar blir det knappt och stod dar helt tysta en stund.

Sen trampade jag i vattenbuffelbajs och det fina ogonblicket var over.

Emilia

Yes!

Ah, antligen fick vi vara efterlangtade hogastadiebarn!
Vi var inte lika laskiga den har gangen och allt gick kanonbra. Sofia, Emilia och Billy fick sjatteklassarna och Sara och jag fick attondeklassarna. Alla tva :) Det kommer fyra tjejer till nasta gang sa i framtiden kommer det vara sex tjejer och Sara och jag.
Eftersom att huset for tillfallet ar fullt av engelsman, myste vi till det och satte oss pa en filt i Hoais rum istallet. Vi visade ett filmklipp ur Bedtime Stories och laste hogt ur en av bockerna vi har hittat har. Mot slutet blev det lite mindre seriost.  Vi at melon och borjade prata killar istallet. En av tjejerna berattade att hon inte tycker om var koordinator Long. Hon anvande orden foolish och silly, men jag misstanker att hon kanske anda inte tycker saa illa om honom ;)

Nu blir det mat! Och sen frukt. Hm... mango eller annanas... eller papple! Jises va svart, jag kanske maste ata upp alla!


Mat

ris och sant

Ah jag ar sa glad. Sofias och min lektion gick superbra! Thao, Thuy, Thi och resten av de tolv tolvariga fnitterflickorna var hur sota som helst. Vi tranade mest uttal, for det ar det som behovs mest. Vi avslutade lektionen med att ata vattenmelon och sen ville alla ha vara autografer...

Apropa vattenmelon sa blir vart fruktatande bara varre och varre. Vi gar till marknaden stup i kvarten och vi har alla en varsin frukt-stash pa rummet. Just nu har jag en ananas, tre papplen, tva bananer och tva mango i min resvaska. Vietnameserna i huset tycker att vi ar knepa. "Why you eat so much all the time?"

Och apropa mat sa drog hushallerskorna en fuling idag vid lunchen. De stallde fram alla ratter som vanligt. Men inget ris. Inget ris. Fortvivlan. Vi ater ju ris till varje mal. Vi bor i provinsen med det basta riset i hela landet. Vi alskar vart ris.
Till slut kom anda riset och Matilda kunde sluta snyfta. Om det var ett aprilskamt sa var det uselt.

Och apropa ris sa ar det snart dags for middag, sa jag ska betala Ting Tong och trampa hem igen. Hejs!

emilia


RSS 2.0