Efter en vecka som byggarbetare/larare ute i byn ar vi nu tillbaka i Hanoi over helgen. Halv 8 i morse ringde vara mobiler och det var frukostdags. Forst ner i koket var Emilia som mottes av en annorlunda syn. Mitt pa koksgolvet stod namligen ett kamouflagefargat tvamannatalt uppslaget. Eftersom kylskapet star inne i ett horn (och vi klarar oss ju inte utan var ananasmarmelad!) sa fanns det inte mycket annat att gora an att flytta pa taltet. Detta hade antagligen inte varit sa svart, savida inte taltet inneholl tva fullvuxna man. Efter lite kampade flyttades dock taltet (utan att Tic och Trung vaknade) och vi kunde ata vara mackor.

Pa grund av att var koordinator misslyckats med att ge oss ratt busstid blev resan till Hanoi nagot krangligare an nodvandigt. Den gick namligen 9.00, inte 9.30 - vilket inte helt otippat ledde till att vi missade den. Trung ringde dock en van med en bil (observera Hakan-referensen) och vi tryckte alltsa ihop oss, alla 6 (hollandska Karin och svensken William foljde ocksa med), och akte till grannbyn for att ta en buss darifran.

Val framme var det mest shopping som stod pa schemat, men naturligtvis ar aven mat en lockande faktor. Vi har planerat varje maltid in i minsta detalj och detta kommer att resultera i en kulinarisk jorden-runt-resa. Allt fran Indien till Italien ar det som galler, och just ikvall blev det det sistnamnda. Vi slog pa stort for att fira vara tva mars-barn sahar lite i efterhand och det var mumsigt! 

Sara - pa benen igen.