Forst vill vi bara saga att nej, anne har inte sett nagra bilder harifran. Hon menade bara att hon sett andras bilder fran Vietnam. Vara bilder far ni se nar vi kommer hem. Tro mig, det finns ganska manga.

Vi som bor i det grona huset den har veckan ar ,forutom vi fyra, hollandska Karin (24 ar, varat mammasubstitut har i vietnam), svenske Billy (som har den har resan som sitt projektarbete i gymnasiet. gillar oreos.), engelska Beth (valdigt trevlig men vi har inte lart kanna henne sa bra an) och Ricky (skon indier som filar naglarna och tvattar ansiktet med mineralvatten). Sen ar saklart var koordinator Hoai har. En fnittrig baby face-vietnames vid namn Long kommer och gar lite som han vill ocksa.

Igar akte Hoai in till Nam Dinh for att muta poliserna (vi forklarar nar vi kommer hem, ni behover inte oroa er) och vi andra blev kvar i huset. Nar kvallen borjade narma sig fick alla megacravings for choklad. Det hade inte varit sa farligt om det inte var for att det inte finns choklad att kopa i var by. (Vietnameser gillar inte choklad. Konstigt folk.) Vi skickade foljande sms till Hoai:

Please bring 5 boxes of Oreos,
chocolate and a chocolate cake.
We will pay you when you get back.
PS. This is not a joke.
We are dead serious.

Sen borjade en lang vantan. Klockan nio dok Hoai antligen upp och hon hade faktiskt med sig allt vi bett om! Vi hade en bra ursakt for att trycka i oss hela chokladtartan, namligen att Karin hade skrivit klart sin rapport samma dag.


Emilia och Matilda