Hejhejhejhejhej
Under hela gardagen blaste det jattemycket! Vi fick stromavbrott ett antal ganger, och pa kvallen dog strommen och vi fick inte tillbaka den forran klockan 11 idag! Som tur var var vi flickor sa utrustade att alla hade en varsin ficklampa i packningen (ehe, min dog sa jag satt med mobilen, men jag hade faktiskt med mig en!). Vi lag i sangarna och lyssnade till blaste och hade det riktigt mysigt! Men det blev en ganska tidig kvall. Vi gick och la oss nan gang efter bolibompa. Typ.
En sak till! Igar hittade vi en australiensare har pa internetcafet! Han har tydligen varit har i tva veckor och ska stanna i fyra mander till. HUR har vi missat varandra? Kan i och for sig bero pa att han faktiskt hade asiatisk bakgrund, men att han har missat oss? Sex bleka och langa manniskor, som dessutom ar stamkunder pa intenetcafet. Hmm... Det ar ganska duktigt gjort faktiskt. Han berattade i alla fall att han ar har for att undervisa i engelska och sa att vi garna fick komma till the community center och hjalpa honom nagon kvall sa det gor vi nog! Han fragade ocksa om vi ville "ga ut nan gang?". Var? undrar jag da. Dum fraga. Det finns ett stalle, en karaokebar med biljardbord. Yay. Nej men faktiskt, det kan sakert bli riktigt kul! Det ska vi absolut gora!
Mat
det gar bra nu, kompis det gar bra nu
idag kom ett gang fnissiga tretton- och fjortonaringar hem till oss for var forsta riktiga engelsklektion. woo!
emilia
pask?
Saras agg hade jag gomt i en bananklase uppe i ett banantrad. Forbipasserande stannade och bildade publik eftersom det kravdes en del jobb for att fa ner agget. Grannen kom och fragade mig vad vi egentligen holl pa med.
Sofias agg lag i en tom kartong som jag tryckt in under en trappa i cykelforradet. Kanske lite val svart gomstalle, vid narmare eftertanke.
Matildas agg hade jag hangt upp pa en tvattlina som hanger pa en liten balkong pa andra vaningen. Kanske lite for latt.
Billys agg hade jag knutit fast pa ett snore och hangt ner fran en balkong pa baksidan av huset. Det var ett lurigt gomstalle, for man var tvungen att ga ut pa risfaltet for att ens kunna se agget.
Emilia
Le beach
Idag ar det underbart vader!
Jag (Matilda) borjade morgonen med att ga ut pa en liten promenad. Jag tyckte att jag var ute tidigt (ca kl 08) men no no, vietnameserna hade varit igang sen laaaange! Nar jag kom hem hade jag med mig nybakat brod till var strandpicknick.
Efter en brunch a la vietnam, dvs forsenad och med mycket ris och soja, satte vi oss pa cyklarna och akte ivag! Var 12ariga granne (emilias bfriend/vart substitutsyskon) foljde med som vagvisare och underhallare!
Vi cyklad och cyklade.... och cyklade, sen hittade vi en strand, men inte the strand. Det var glas lite overallt och ingen kande riktigt for att kla av sig till bikini och hoppa i vattnet. Ganska snabbt flockades det manniskor runt oss, nagra snorungar forsokte till och med kasta sten pa oss med en slangbella! Vi kom snabbt pa en taktik for att forsvara oss om dom skulle traffa. Vi siktade in oss pa varsin unge, men tyvarr fick vi aldrig nan sten pa oss, sa det blev ingen fight... Vi satt kvar ett tag och njot av var ssssupergoda frukt (annanas, vattenmelon, papple, vindruvor och en frukt som vi inte vet namnet pa men som ar vadligt god Och fin!) sen cyklade vi hem igen.
Nu sitter vi har pa internetcafet och funderar pa vad vi ska hitta pa ikvall. Och for nagra minuter sen rakade jag klia upp ett av alla miljoner myggbett. Som tur var satt var sota lilla granne har brevid och gav mig tobak (???) som jag skulle lagga pa saret for att det skulle sluta bloda. Det var ju roligt :)
Forresten, viktigt! Det var inte pa nagot som helst satt ett skamt att ni skulle spara paskmust och choklad (och sill, men bara at sara). Vi ar dead seriuos, som alltid.
Mat och Fia
Till pappa och alla tusen pikar
Det har varit en jatteharlig dag idag! Solen har stralat fran en klarbla himmel och det har varit varmt och skont. Antligen fick vi lite soool! Men vi har inte brant oss (bara blivit pyttelite roda...). Matilda har varit lite av en solmamma och insisterat pa solkram och vatten (nu blir du val stolt, Anne?). Pa eftermiddagen tog vi en liten cykelutflykt till grannbyn som ligger ungefar sju km harifran for att kopa ett lager med saker infor helgen. Vi behovde bade picknickmaterial till imorgon da vi ska gora en lang cykelutflykt till en strand som ligger en och en halv mil bort (vi bestaller alltsa finfint vader till imorgon, tack) och paskaggsmaterial till sondag da vi ska fira var for tidiga pask.
En rolig sak som jag maste beratta om ar att vi och vietnameserna har valdigt olika uppfattning om vad som ar lampligt att ha pa sig nar det ar sant har vader. Vi tar pa oss linne och kavlar upp shortsen sa langt det gar for att vi vill fa sa mycket sol pa oss som mojligt och faktiskt skaffa lite av en solbranna. Samtidigt cyklar vietnameser forbi i langbyxor, dubbla trojor och till och med mossa. Dom ar inte riktigt kloka.
Igar hande en jatteacklig sak. Vi hade bestamt oss for att ga pa en promenad pa lunchen, sa jag gar ut genom dorren for att satta pa mig mina skor som alltid star utanfor dorren. Jag skakade ur dom lite for att fa bort flugorna som brukar svarma runt alla skor som star dar (ackligt, jeg vet) och stack in fotterna i skorna. Jag tycker da att den hogra skon kanns lite liten. Jag vickar lite pa tarna och kanner nat langst fram!! Jag far panik och sparkar av mig skon; ut kommer en kackerlacka (eller liten skalbagge)!!! ACKLIGT. Dom andra tyckte nog att jag var varsta mesen som skrek och hoppade omkring pa en fot :)
Roligt att hora av varen har borjat komma dar hemma! Spara lite pask at oss ocksa, dvs paskmust och chokladagg :)
Sofia
Pask utan sill?
Jobbet just nu gar ut pa att gora planscher som ska dekorera dagiset pa formiddagarna och att organisera aktiviteter for barnen pa eftermiddagarna. Vi sitter glatt och pillar med var vattenfarg och kanner oss sa duktiga sa... Jag borjar dock kanna av att vi kanske tar det pa lite for stort allvar och ar lite val overambitiosa. Ibland klacks exempelvis kommentarer som: "Neeej, skit ocksa, munnen pa grodan blev fel farg, jag maste rita en ny!"
Nu har vi snart bara tre veckor kvar i byn. Efter det aker vi till Ha Long bay och spenderar en vecka dar och sedan bar det av soderut for en veckas sol i det lite mer turistvanliga Nha Trang. Forhoppningsvis blir det sol iallafall. Och forhoppningsvis far vi lite battre vader har uppe ocksa... Mikael, du far jattegarna fortsatta med att rapportera om vaderprognoser! Daremot ar vi INTE intresserade av vad ni ater dar hemma eftersom sadan information bara ger oss grova cravings. Dessutom borjar jag marka att jag langtar efter skummare och skummare saker... Nagra exempel ar: Att aka till Taxinge slott med angbaten Maja och ata bakelser, att krypa upp i soffan och kolla pa SOS Gute och att ata rokt fisk.
Och mamma, hade vi vetat var vi var nar vi korde fel hade vi val bara siktat hemat, eller hur? Problemet var att alla bara tittade pa varann och inte hade en aning. Jag blev overlycklig nar jag kande igen floden och farjan som skulle ta oss over, men snabbt insag jag att det var helt fel farja... Men vi kom ju alltsa hem oskadda till slut, och tre timmar pa motorcykel var en upplevelse!
/Sara
En regnig onsdag med onodig information!
Runt omkring har i byn finns det megafoner. Dom kan sitta i traden, pa husen och lite overallt! Vi vet inte riktigt varfor dom finns dar, men vi har hort att det ar for att ibland informera folket om viktiga saker. Fast jag vet inte om jag skulle kalla det viktiga saker. En gang ropade dom ut uppmaningar till folket att tvatta kylskapen (???) och pa morgnarna (nar vi inte vaknar av kyrkklockorna, hundarna, tupparna, motorbikesen eller faglarna) vaknar vi ibland av nagot som later laskigt likt morgongymnastik. "Moot Haai Baa, Mooooot, Haaaaaai, Baaaaa, mothaiba" later det. Det betyder "ett tva tre". Usch for dom som ar uppe och tranar kl 05 pa morgonen!
Och nu over till fnissiga flickor. Vi har san lyx att det faktiskt ar tva kvinnor som lagar mat, diskar och stadar at oss.. Men trots att det ar valdigt uppskattat har jag fortfarande liiite svart for dom. Dom skrattar at oss hela tiden! Jag kan saga "cam on", som betyder "tack", och pa en gang borjar dom "hihiihihih". Jag vet att det ar en del av deras kultur, men njaaa, jag vet inte riktigt om jag tycker om det.
Nu kommer en till valdigt dum jamforelse, en i stil med Ting Tong. Nar vi ar ute och gar, cyklar eller vad som helst, och vi gar igenom en grupp manniskor som alla halsar "hello, hello, hello, hello, hello!" kan jag inte lata bli att tanka pa masarna i Hitta Nemo! Ni vet, "mine, mine, mine!". Precis som fisken i filmen, sa kanner jag mig :p
Idag ar det vaffeldagen, en av arets basta dagar! Bara for det ska vi laga pannkakor :)
En liten sak till! Idag nar vi skulle avsluta lektionen med "head shoulders knees and toes" sa markte vi att barnen faktiskt har lart sig sangen! Eller alltsa, det ar mer "heeeee sho neee dooo", men fortfarande KUL! Efter det har tyckte Billy att det var dags att lara barnen en ny lat sa nu har vi gatt over till "we will rock you". Vi far se hur det gar! :D
Mat
TILL ALLA OROLIGA FORALDRAR
Nejnejnej vi kor inte motorcykel sjalva! Nar vi klev ut fran Hanois flygplats och sag Hanois trafik for forsta gangen tankte vi aldrig i livet, men vi insag ganska snabbt att det inte finns manga andra satt att ta sig fram pa. Nar man bor i en by dit det gar typ en buss om dagen (och den gar till en annan liten grannby) sa ar motorcykel det enda transportmedlet.
Och sa det har med poliserna. Det ar sa det funkar har, polisernas loner ar laga och boterna ligger pa lojligt laga summor, sa det ar mutor de lever pa. Hanoiprovinsens polis har vi inte haft nagra problem med, men Nam Dinh-polisen ar mutad for att vi ska fa vara har.
Ingegerd! De 16 engelsmannen (och en hollandare) vi bodde med tidigare akte igar, sa den har veckan ar det bara vi tjejer, Billy fran Orebro och var koordinator Ho`ai. Nasta vecka kommer nasta gang engelsman och det ska bli jattekul, men just nu ar det faktiskt ratt lugnt och skont utan allt folk.
Emilia - igen
ingen tarta den har gangen
Ursaktaursakta for daligt bloggande pa sistone, men vi har varit aningen upptagna. Helgen har vi tillbringat i en liten by som jag inte minns namnet pa. Vi var de forsta vita manniskorna att besoka den har byn, sa ni forstar nog att manga drog fram kameratelefonerna nar vi gick forbi. Anledningen till besoket var att ett brollop skulle ga av stapeln och vi ville sa garna se hur ett sadant gar till, sa vi bjod helt sonika in oss sjalva, hoppade pa en farja over Roda floden och drog dit.
Sjalva festen var allt annat an ett svenskt brollop. Brudparet bodde ungefar 200 meter ifran varandra, sa fester holls hemma hos bada och gasterna vandrade fram och tillbaka mellan dem. Pa mottagningarna sjongs det karaoke och det bjods pa gront te och cigaretter. Det fanns alltsa i n g e n t a r t a . Brollopet varade i tva dagar, och den andra dagen borjade det redan klockan nio pa morgonen med mat och risvin. Mycket risvin. Vi larde kanna en engelsklarare som pratade ANSKRAMLIG engelska. Han hoppade upp pa scenen for att sjunga "nothing's gonna change my love for you" men var for full for att slutfora laten. Klockan var vid det har laget runt elva.
Hela grejen fick ett lite abrupt slut, for den lokala polisen kom och sa att vi maste lamna provinsen. (Sjalvklart hade vi kunnat stanna, men vi kande inte for att muta polisen den har gangen.) Sa det fanns inte mycket annat att gora an att hoppa upp pa en varsin motorcykel och aka tillbaka mot Giao Xuan. Vi stotte pa lite problem pa vagen (Halften av oss korde vilse, Matildas bensin tog slut och Sofia fick punka) men annars gick det fint!
Nu ar vi hemma i byn igen och det kanns skont. Imorse sa vi hejda till Ricky och Karin, vilket var lite jobbigt, men solen skiner och barnen ar harliga och allt ar bra.
Emilia
fucking skolsystem
Problemet existerar inte bara hos de mindre barnen, utan aven pa hogre niva. Quien och hennes kompisar som ar 15 kan grammatiken perfekt, men man forstar knappt ett ord av vad de sager. Nar inte ens lararna kan fora en dialog pa engelska, hur ska eleverna da lara sig att uttala orden ratt? Hoai berattade att efter att hon last engelska pa universitetet kunde hon knappt prata.
Forhoppningsvis far vi undervisa lite aldre barn snart, det ar ju dar var hjalp behovs mest.
Ah. Nu gar jag och koper en mango eller nat.
Emilia
Annu en chokladtarta
Vi som bor i det grona huset den har veckan ar ,forutom vi fyra, hollandska Karin (24 ar, varat mammasubstitut har i vietnam), svenske Billy (som har den har resan som sitt projektarbete i gymnasiet. gillar oreos.), engelska Beth (valdigt trevlig men vi har inte lart kanna henne sa bra an) och Ricky (skon indier som filar naglarna och tvattar ansiktet med mineralvatten). Sen ar saklart var koordinator Hoai har. En fnittrig baby face-vietnames vid namn Long kommer och gar lite som han vill ocksa.
Igar akte Hoai in till Nam Dinh for att muta poliserna (vi forklarar nar vi kommer hem, ni behover inte oroa er) och vi andra blev kvar i huset. Nar kvallen borjade narma sig fick alla megacravings for choklad. Det hade inte varit sa farligt om det inte var for att det inte finns choklad att kopa i var by. (Vietnameser gillar inte choklad. Konstigt folk.) Vi skickade foljande sms till Hoai:
Please bring 5 boxes of Oreos,
chocolate and a chocolate cake.
We will pay you when you get back.
PS. This is not a joke.
We are dead serious.
Sen borjade en lang vantan. Klockan nio dok Hoai antligen upp och hon hade faktiskt med sig allt vi bett om! Vi hade en bra ursakt for att trycka i oss hela chokladtartan, namligen att Karin hade skrivit klart sin rapport samma dag.
Emilia och Matilda
Tva overraskningar!
Nar vi blev trotta och kande att vi kanske inte behovde kopa jaaattemycket mer, gick vi hem till hotellet. Dar hade jag och emilia forberett med en lite overraskning. Vi hade kopt en TARTA! Den va huuur god som helst :) Det var en chokladtarta. Sa klart. (Det stod till och med vara namn pa tartan. Underbart!). Det som blev over (ja, det blev faktiskt lite over..) gav vi till killarna i receptionen. Bara for att vi ar sa snalla :)
Lite senare pa kvallen fick jag och sara en till overraskning! Nar jag kom ut ur duschen skrek sara plotsligt att det var en odla pa vaggen! Jag skrek och sprang och stallde mig pa en stol. Jag trodde verkligen att jag var coolare an sa.
Forst visste vi inte riktigt hur vi skulle gora. Vacka Billy? Ringa receptionen? Sen bestamde vi oss for att sjalva ta tag i det. Jag hittade en galge i garderoben som jag bojde ut, sen satte jag en pase pa handen och forsokte skramma odlan bort till balkongdorren som var i andra anden av rummet. Det gick mindre bra. Forst hoppade odlan pa min kudde, puckot, sen gomde den sig bakom acn. Dar stannande han tills vi bestamde oss for att skita i allt och ga och sova. Pa morgonen sag vi honom inte.
Nu ar vi hemma i Giao Xuan igen. Vadret ar battre och kladerna vi tvattade innan vi akte ar nastan torra!
Eftersom att det st Patrick's day idag funderar vi pa att bryta lite mot reglerna (man far inte dricka alkohol pa volontarcentret) och kopa hem nagra ol. Det skulle va najs. Vi kanske ser nan av alla filmer vi har kopt i helgen! M y s .
Mat
harliga hanoi
Den har sondagen sparkade vi igang med ett gang pannkakor med banan och honung till frukost. Sen gav vi oss ut i hektiska Hanoi for att gora det vi gor bast. Shoppa. Mycket shopping blev det, och vid lunchtid vilade vi fotterna pa ett franskt creperie. Efter det var det tankt att vi skulle ga och kika pa Ho Chi Minhs doda kropp, men det var stangt sa vi fick noja oss med att titta pa ett vaktbyte pa utsidan. Behover jag saga att vi gick och shoppade efter det? Fast ni behover inte oroa er, Matilda har faktiskt pengar kvar. Lite i alla fall. Nar fotterna borjade strejka kopte vi ett varsitt glas fruktsallad i kokosmjolk for ett par kronor av en tant pa gatan och gick tillbaka till hotellet. Vi satte oss pa balkongen med utsikt over gamla stans takasar och njot av kvallssolen. Snart ska vi mota upp Karin och William och ga till en indisk restaurang for att ata middag. Ni borjar marka av ett m`o`nster va? Mat, shopping, mat, shopping. Efter middagen har jag och Matilda planerat en liten overraskning for de andra. IIH!!
emilia emilia emilia
Tillbaka i Hanoi
Pa grund av att var koordinator misslyckats med att ge oss ratt busstid blev resan till Hanoi nagot krangligare an nodvandigt. Den gick namligen 9.00, inte 9.30 - vilket inte helt otippat ledde till att vi missade den. Trung ringde dock en van med en bil (observera Hakan-referensen) och vi tryckte alltsa ihop oss, alla 6 (hollandska Karin och svensken William foljde ocksa med), och akte till grannbyn for att ta en buss darifran.
Val framme var det mest shopping som stod pa schemat, men naturligtvis ar aven mat en lockande faktor. Vi har planerat varje maltid in i minsta detalj och detta kommer att resultera i en kulinarisk jorden-runt-resa. Allt fran Indien till Italien ar det som galler, och just ikvall blev det det sistnamnda. Vi slog pa stort for att fira vara tva mars-barn sahar lite i efterhand och det var mumsigt!
Sara - pa benen igen.
tjugofyra swiss rolls
Idag har vi jobbat pa som vanligt med renoveringen av forskolan. Vi har slipat vaggarnas utsida hela formiddagen. Det var lite svajigt, for de smala bambustegarna vi har ar ju konstruerade for sma vietnameser. Pa lunchen, efter att Emilia blivit agd i schack av var tolvariga granne Khiem, gick vi en power walk langs med Roda floden. Vi markte att ju langre ifran byns "centrum" man kommer, desto mer nedgangna ar husen. Vissa bor verkligen i ruckel.
XIN CHAO!
Matilda och Emilia
vietnamese tea party
Nu ska jag och Matil dra vidare och kaka lunch och titta till dagens sma sjuklingar Sofia och Sara. (Fortfarande inget allvarligt, det tar ju lite tid for kroppen att anpassa sig till maten har!) I varat hus bor aven varldens minsta thailandska man (jag svar, han har kortare armar an jan guillou). Ikvall ska han laga thailandsk mat at oss. Nice nice nice! Ha det fint kompisar.
EMILIA.
Little Britain i Nam Dinh
Idag har vi gjort ungefar samma sak som igar. Det har inte hant nat jattehaftigt.
En sak som jag tycker ar sa roligt ar vad folket har har lart sig pa engelska. Man skulle ju kunna tro att det ar typ "Hello. What's you name?" och liknande (visst, det ar manga som fragar det ocksa), men vet ni vad som ar nastan vanligast? "hello motorbike". Va ar grejen??
Ikvall ska vi traffa fyra tjejer som vi har lart kanna lite har. Dom frogade igar om vi ville komma till byns community center och lara dom engelska. Det ar ungdomar som vill lara sig engelska pa fritiden, som jag forstod det. Det later jattekul sa det ska vi absolut gora! Det kanns lite mer givande an att forsoka lara 4aringar att saga "fish".
En sak till! Igar cyklade ju vi till grannbyn for att kopa frukt.. Det gor vi inte om! Manniskorna dar va precis som i Nam Dinh. Dom pekade och pratade om oss pa vietnamesiska. Speciellt en kille med rott har, han va inte charmig. Vi kopte var frukt jattesnabbt och sen cyklade vi hem igen. Det blev alltsa en cykeltur pa en timme for lite frukt och nagra oskona kommentarer fran nagra oskona vietnameser!
Nu ska vi kopa fika sa att vi kan bjuda vara nya kompisar :)
Matilda
barn barn barn
Idag tittade solen fram for forsta gangen (!) sa vi passade pa att ta en langpromenad till grannbyn under lunchen. Det ar djur overallt har ska ni veta. Hundar, tuppar, honor, katter, gass, vattenbufflar och kor. En dod ratta stotte vi pa ocksa.
Och Kay, de flesta har verkar leva av jordbruk. Det finns inte en enda fabrik har vad vi vet. Som vi sagt innan sa ar det ju risfalt efter risfalt och byns centrum (det ar egentligen ett skamt att kalla det centrum) bestar av ett par sma affarer bara.
Nu ska vi ga och kopa lite frukt och titta till var lilla sjukling. I helgen drar vi till Hanoi igen. Aldrig mer Nam Dinh!
Emilia
Kandisar i en storstad
Sara har lite ont i huvudet och Emilia mar lite daligt sa dom har tagit det lite lugnt nu pa morgonen. Men foraldrar, oroa er inte! Dom har fatt brod och coca cola och ar snart pa benen igen. Mycket odramatiskt, tror nog att det ar brist pa somn i sa fall.
Jag och Matilda bestamde oss for ta en cykeltur och kopte darfor pa oss lite picknickmat, tog cyklarna och begav oss ivag pa okanda vagar. Landskapet ar verkligen haftigt! Och det ar synd for sant gar aldrig riktigt igenom kameran. Vi akte pa en liten landsvag, med risfalt och sma hus, kossor och hundar pa ena sidan och pa den andra var det bara lera. Det ar dar den roda floden rinner och sa langt ogat kan na ar det bara brunt, lera och vatten blandat.
Pa vagen tillbaka blev vi stoppade av var nya van, en tjej pa 15 ar som heter Quien. Hon kom till volontarcentret igar och bondade valdigt fort med nagra av oss, hon ar ooootroligt nyfiken och fragvis. Hon bjod i alla fall in oss till sitt hus klockan 3 i eftermiddag, sa vi far se vad det blir! Kan ha missuppfattat henne ocksa... det har med sprak ar inte alltid sa latt.
Maste bara skriva lite om igar ocksa. Eftersom det var lordag och vi alla ver lediga begav vi oss allihopa pa volontarcentret till Nam Dinh, som ar den andra storsta staden i norra Vietnam, och som ligger ca 6 mil harifran. Efter mycket skumpande pa vagarna kom vi fram. Staden ar valdigt lik Hanoi, den var valdigt hektisk med manga mopeder och manniskor overallt. Men det fanns en stor skillnad: vart vi an gick stirrade folk pa oss som om vi var nakna. Dom pekade, sirrade och skrattade at oss sa mycket att det var komiskt. Anledningen var val att det inte finns manga turister dar, men det var helt galet. Jag har aldrig kant mig sa uttittad i hela mitt liv, sa det ar alltsa sa det kanns att vara kandis! Fast efter ett tag blev det faktiskt lite jobbigt, och det var skont att aka hem igen.
Sofia
Ett inlagg om Mat och mat
Byn vi bor i ar valdigt stor, men det ar svart att fa en uppfattning om exakt hur stor den faktiskt ar eftersom att den ar valdigt utspridd. Genom den rinner en liten flod och langs den gar en lite storre vag med nagra sma affarer och en firsersalong. Varat hus ligger vid den lite storre vagen och det, tillsammans med hela byn, ar omgivt av stora risfalt sa langt ogat kan na. Vi bor tillsammans med ett gang engelsman och en hollandska. Engelsmannen ar har med ett helt annat program, sa dom ska snart aka vidare. Da blir det bara vi och hollandskan kvar. Idag fick vi dock hora att det ska komma en till svensk kille. Hoppas att han ar skon och kan sta ut med fyra mindre seriosa tjejer.
Vi lever ganska lyxigt, med undantag for atskiliga stopp i toaletten och stromabrott. Maten far vi serverad av tva vanliga kvinnor. Till frukost far vi vitt brod och sylt. Yay. Till lunch och middag blir det alltid flera smaratter tillsammans med ris och sen frukt till efterratt! Har vi tur blir det annanas och melon :)
Idag har vi varit pa ett dagis har i byn. Vi delades in i tva grupper. Den ena gruppen fick mala fonster och den andra fick leka med barnen. Vi hade jatteroligt med barnen och dom blev som galna nar vi lekte med dom! Vi sprang runt och jagade dom tills svetten rann! Det var som ett friskispass!
Idag ar det min dag. Jag fyller 20 ar! Yay! Det ska vi fira med chips och plump (ett kortspel - kul va, anton? :p).
Imorse vaknade jag av att dom sjong oooooootroligt fint for mig, dock orkade dom inte ga upp sa dom lag kvar i sina sangar. Sen fick jag en lapp som var borjan pa en skattjakt! Den slutade under fias sang dar jag hittade GODIS!
Matilda
Varrullar pa vietnamesiska
Innan middagen hann vi ocksa med en cykeltur runt byn och ett besok pa ett dagis dar barnen sjong for oss om bland annat kycklingar och Ho Chi Minh.
Imorse blev det ocksa en cykeltur. Den har gangen till marknaden dar vi hade i uppdrag att handla varor till varrullar som vi gjorde till lunch. Sjalvfallet skulle detta ske pa vietnamesiska. Det gick faktiskt helt okej trots att vietnameserna mest skrattade at oss. Svamp och torkad lok visade sig vara det svaraste att hitta, och jag lyckades kopa vitlok istallet for salladslok (till mitt forsvar var de valdigt sma och hade skaft). Dessutom verkade vietnameserna tycka nanting om Sofias rosa byxor (vi vet inte vad), samt att Emilia hade tjocka armar och att Matilda hade stor mage. Vi ar inte riktigt sakra, men tillrackligt for att kanna oss lite smasura.
Varrullarna blev iallafall goda och snart ska vi tillbaka till centret for var andra lektion i vietnamesiska. Efter morgonens upplevelse kanns det som att det behovs...
/Sara
Xin Chao Nam Dinh
Huset vi bor i ar gront och hogt (har ser husen ganska markliga ut, dom ar valdigt smala och hoga eftersom dom betalar hyra enligt bredd och inte hojden). Pa nedervaningen finns en matsal och ett kok, pa andra och tredje vaningen finns rum med vaningssangar, och pa den fjarde vaningen finns ett altare (som finns i alla buddhistiska hem). Vi blev installerade i ett av rummen, som faktiskt var riktigt fint. Men, sjalvklart ville vi kanna oss som hemma och darfor bestamde vi oss for att pynta vaggarna med bilder av blondinbella. Lite konstigt? Ja, men sa ar vi ju alla lite konstiga ocksa.
Ett kapitel for sig blir att beskriva vara sangar. Egetligen kan dom nog beskrivas med ett enda ord: steharda. Och ingen overdrift har inte, nejnej, det ar faktiskt sa att det later likadant att knacka pa ett bord som pa sangarna. Men vi overlever.
Nu ar det dags for middag och vi maste skynda oss att cylka tlllbaka till volontarcentret. Vi fortsatter skriva nar vi kan!
Sofia
grattis till mig
Igar tog var van med oss till olhaket the hair of the dog i nan grand, for dar finns den billigaste olen. Sen fortsatte vi vidare till en klubb som var pa en bat pa roda floden. Jag gjorde misstaget att beratta for en person att jag fyller ar, och fem minuter senare visste alla om det och det delades ut gratis drinkar vid tolvslaget (eller snarare halv ett, vietnameser ar inte sa punktliga av sig)
Tio i sju imorse vacktes jag av den dar megafonrosten, de kor den tydligen varje morgon ocksa. Knept att vi inte markt det innan. Sen stamde flickorna upp i sang och vi skalade med cola. Efter frukosten fick vi lite information om de kommande veckorna, da fick jag tva kylskapsmagneter i fodelsedagspresent av var van! Nu har de dukat upp lunch sa vi maste ga! Efter maten hoppar vi pa bussen och aker ut till Nam Dinh, det kommer ta ungefar 3 timmar. Oroa er inte, vi har laddat upp med oreos.
Emilia
rolig grej
Varje dag, vid fyratiden pa eftermiddagen ungefar, hors en liten trudelutt fran hogtalare som finns uppsatta over hela Hanoi. Darefter foljer massor av prat och det varar i runt en kvart. Vi ar inte helt sakra pa vad som sags, men tror att det ar nan form av halsoinformation till folket. Lite roligt.
The Temple of Literature och sniglar
Klockan 10 imorse akte vi tillsammans med gruppen till the Temple of Literature. Det var intressant att se, men kanske inte apkul. Pa den skumpiga bussresan tillbaka till hotellet berattade var van tva mindre roliga skamt. En handlade om en kofamilj. Det var svart att forsta hela men den gick i princip ut pa att familjen skulle satta upp ett talt i en buss, men kopappan fes och blev darfor utkastad. Hur manga kor fanns kvar pa bussen? Svar: noll. Kor kan inte rakna. Det var roligt.
Efter lunchen gick vi och tittade lite i affarer. Vi marker hur fort man anpassar sig till allt. I Sverige kan vi betala 100kr for ett fint amrband, men har ar 3 dollar for mycket... Ganska dumt om man tanker efter. Det kanns roligare att betala manniskorna har an kassorskorna pa H&M.
Jag som inte tyckte sa mycket om lunchen tog med emilia till en liten tant som lagade mat pa gatan for att ata en andra lunch :) Jag betalade 10 000 dong (ca 7kr) och fick en skal med nudlar, nagon valdigt stark krydda och sniglar. N i c e .
Efter det kopte vi frukt av nagra andra som ocksa packat upp en liten "restaurang" pa gatan. Restaurangerna ar nastan alltid bara en gryta och nagra plastpallar (ungefar sadan som barnfamiljer i Sverige anvander for att barnen ska na upp till handfatet). Dar traffade vi nagra backpackers fran Kanada!
Ikvall ska vi till en bar som heter Funky Monkey med resten av gruppen! Vi far se om dom har lika fina toaletter som stallet vi var pa igar.. Hm.. Kan blir svart.
Imorn aker vi till Nam Dinh! Iiiiih!
Matilda
en speciell toalett
Godnatt!
Emilia & co
"you all look so similar!"
Trafiken har ar ju, som vi redan namnt, helt galen fast vi har lart oss att rora oss i den valdigt snabbt. Det galler att tanka som en vattenbuffel.
Ikvall ska vi traffa var koordinator och alla andra volontarer for forsta gangen. Vi blir totalt 22 stycken och vi ar de enda fran Sverige. Var ende van har i Hanoi, han som hamtade oss pa flygplatsen, sa att det ar mest engelsman har, och att de dricker ol, svar och sjunger karaoke valdigt hogt.
Nu ska vi ga upp till rummet och pyssla om Sara som mar lite illa. (Ingen fara, vi har kopt kex, yoghurt, cola och notter!)
Emilia, Sofia och Matilda
