Ursaktaursakta for daligt bloggande pa sistone, men vi har varit aningen upptagna. Helgen har vi tillbringat i en liten by som jag inte minns namnet pa. Vi var de forsta vita manniskorna att besoka den har byn, sa ni forstar nog att manga drog fram kameratelefonerna nar vi gick forbi. Anledningen till besoket var att ett brollop skulle ga av stapeln och vi ville sa garna se hur ett sadant gar till, sa vi bjod helt sonika in oss sjalva, hoppade pa en farja over Roda floden och drog dit.

Sjalva festen var allt annat an ett svenskt brollop. Brudparet bodde ungefar 200 meter ifran varandra, sa fester holls hemma hos bada och gasterna vandrade fram och tillbaka mellan dem. Pa mottagningarna sjongs det karaoke och det bjods pa gront te och cigaretter. Det fanns alltsa  i n g e n   t a r t a . Brollopet varade i tva dagar, och den andra dagen borjade det redan klockan nio pa morgonen med mat och risvin. Mycket risvin. Vi larde kanna en engelsklarare som pratade ANSKRAMLIG engelska. Han hoppade upp pa scenen for att sjunga "nothing's gonna change my love for you" men var for full for att slutfora laten. Klockan var vid det har laget runt elva.

Hela grejen fick ett lite abrupt slut, for den lokala polisen kom och sa att vi maste lamna provinsen. (Sjalvklart hade vi kunnat stanna, men vi kande inte for att muta polisen den har gangen.) Sa det fanns inte mycket annat att gora an att hoppa upp pa en varsin motorcykel och aka tillbaka mot Giao Xuan. Vi stotte pa lite problem pa vagen (Halften av oss korde vilse, Matildas bensin tog slut och Sofia fick punka) men annars gick det fint!

Nu ar vi hemma i byn igen och det kanns skont. Imorse sa vi hejda till Ricky och Karin, vilket var lite jobbigt, men solen skiner och barnen ar harliga och allt ar bra.

Emilia