Hejhej halla Thuy Dien.
Nu har vi fatt se en helt ny sida av Vietnam. Har i soder ar det mycket varmare, vietnameserna kan engelska och det finns massor av vasterlandska turister. (Mycket vietnamesiska, japanska och ryska ocksa. Pa de flesta restauranger finns menyn aven pa ryska.) Har finns dessutom klader i vanliga storlekar och solkram med solskyddsfaktor femton. I norr ar det lagsta vi hittat femtio!

De har forsta dagarna har vi tillbringat pressandes pa stranden. Vi gjorde alla samma misstag och underskattade solen ganska grovt. Detta resulterade i att vi nu ser ut som signalkraftor, hela bunten. Men man lar ju sig av sina misstag, sa idag lag vi under parasoll. I alla fall sa lange vi inte badade, for vagorna var  g i g a n t i s k a ! Sara hann precis dra upp sin och Sofias vaska, medan nagra amerikaner som lag bredvid oss fick en del av sina saker bortspolade.

Annars sa agnar vi oss mest at var favoritsysselsattning: att ata. Har finns tusen mysiga restauranger. Kontinental frukost kakar vi pa ett australiensiskt stalle for bara trettio tusen dong. Igar brev det lunch pa ett franskt stalle, och idag pa ett vietnamesiskt som hade grymma fried noodles. Igar kvall fick vi antligen det vi suktat efter i manader. Indiskt. Ord kan inte beskriva hur gott det var. Vi bestallde vant in vara favoriter och bildade buffe pa vart bord. Stackars Billy blev sjuk och fick ga hem, men vi ar ju fyra stronga tjejer, sa vi tomde faten pa egen hand. Resten av gasterna pa restaurangen agerade publik och innan vi gick gav vi kocken vara komplimanger.

Ikvall ser det ut att bli italienskt till middag. Det finns en italiensk restaurang som heter Good morning Vietnam (grymt ologiskt namn) som ser ut att ha en mysig balkong man kan sitta pa och ata.

Hejda.
Sara och Emilia

PS. Pa bussen skrattade chaufforerna at vara matsackar. Men herregud, resan tar ju trettio timmar! Det betyder minst tre lador med Oreos.