Igar tog jag en nattpromenad med Sofia och Matilda. Utrustade med en ficklampa gick vi till en del av byn dar vi inte brukar vara sa mycket. Det ar sa lustigt, for husen har ar valdigt tatt packade, men plotsligt kan man komma till ett stalle dar man star mitt framfor stora risfalt som stracker sig sa langt ogat nar. Nu hamnade vi pa ett sant stalle, och det sag sarskilt haftigt ut i manskenet. Vi stannade, sa att finare an sahar blir det knappt och stod dar helt tysta en stund.

Sen trampade jag i vattenbuffelbajs och det fina ogonblicket var over.

Emilia